:(
Förra torsdagen så gick min farbror bort efter en tids sjukdom.... Obotlig cancer...
Så mycket tankar och känslor...
Denna sommaren så har vi fått en jättebra kontakt, Karpa o Kai hade en väldigt bra kontakt med!!
Vi var i Finland ihop i somras en vecka, kommer aldrig glömma den veckan..aldrig!!
Sen har vi varit hos honom i Motala ett par ggr och fikat och för nån månad sen kom Karpa hem till oss och sov kvar tors-sön.. Han o jag var iväg till Kumla och hämtade askan till våran första katt silas sen o fika.. Han träffa barnen och fick se huset vi köpt.....Jag tror han visste då och ville komma hit för att få träffa alla... Han sa att han känner sig så hemma hos oss.. Han gjorde rent vårat handfat och sa till mig att inte borsta håret över handfatet, så tänker på det nu när det nästan är stop igen..
Vi tyckte väldigt väldigt mycket om honom.. Så det är jobbigt men är nästan aldrig själv och det är då tankarna kommer...
Pappa bor i hans lägenhet tills allt är klart,, pappa är stark! Beundrar hans styrka... Och nån mer som var stark var Karpa!! Herregud vilken vilja och styrka... Han hade bara positiva tankar, bara tankar om framtiden,, som när han o hans hund Mia skulle komma till oss o
Bo en vecka i sommar... Han var absolut inte en negativ person och jag sa det till honom i somras att jag oxå ville se allt så ljust som han gjorde... Ett par månader senare så finns han inte längre.....
Hans lilla Jack Russel Mia har iaf tillslut fått ett nytt hem, hos kais mamma och gubbe.. Där har hon det bra..... Det som grämer mig är att jag inte fick berätta det för honom....
Karpa är en person jag aldrig kommer att glömma.... Är så glad att vi fick den kontakten vi fick.... Och att han tyckte så mycket om Kai och barnen, och så fick han träffa katterna som vi pratat om...
Känns jobbigt att skriva för får så mycket minnen och känslor som kommer......
Är så hemskt att man träffar en person, pratar med personen.. Sen en dag så finns han inte längre....